Växtfärga garn själv – förberedelserna

Vill du växtfärga? Så här förbereder du dig.

Vänta ...

När du ska växtfärga garn, är det endel förberedelser innan du kommer igång med själva färgningen…

Skaffa dig en stor kastrull
Använde inte samma grytor när du färgar, som när du lagar mat, utan skaffa dig en särskild färgningskastrull, helst i rostfritt eller emalj. Om du har en gryta i tex  järn eller koppar så påverkar det färgresultatet.

För att kunna färga en härva på 100 g behöver du ha en kastrull som rymmer minst 5 liter vatten. Helst lite större, så att du kan röra om ordentligt. Rostfria grytor och kastruller är ganska dyra så loppisar är ett tips, eller ÖB där köpte jag min 15 liters gryta för 200 kr

Skaffa ullgarn att färga
Garnet måste vara av 100 % fårull, för att det ska gå att färga på detta sätt. Välja gärna ett garn som är flertrådigt, eftersom det tål brutalare behandling än entydigt.

Lös upp härvan utan att öppna den. Knyt om på minst tre ställen med långa omknytningstrådar, som helst ska vara av ett annat material och färg än garnet. De skall vara lätta att skilja ut. Jag använder bomullsmattvarp, som är stark och inte inte tar åt sig av färgen.

Tvätta ditt garn
Nu måste garnet tvättas för att bli av med spinnolja och orenheter. I gamla växtfärgningsböcker från 70-80-talen står det att du skall använda dig av tvålflingor. Glöm det! Jag har aldrig lyckats hitta några att köpa. Använd hellre vanligt schampo. Lägg ner härvan i handvarmt vatten och lös upp ca 1 msk schampoo. Tvätta varsamt, gnugga inte. Skölj garnet några gånger.

Skaffa dig betmedel
Ett betmedel är (oftast) ett metallsalt som tillsätts bla för att öka färgupptagningsförmågan på ditt garn. Men metallsalter inte är så vänliga, vare sig mot ullen, miljön eller färgaren, så jag betar nästan alltid med alun och vinsten i stället.  De som växtfärgar själv ”för att det är så miljövänligt” och ändå använder kopparoxid och tennsalt till betning, har missat lite i miljöutbildningen, anser jag.
Det är inte till alla färgämen som man använder båda betmedlena. När man tex färgar med krapp, så gör vinstenen att färgen drar mer åt det gula hållet.

Jag köper ofta växtfärningskemikalier hos Gudruns Ullbod. Alun finns också att köpa hos välsorterade färghandlare, olika hobbybutiker och på apotek. Som tumregel kan sägas att man behöver 5-15% av det torra godsets vikt och jag brukar fördela det på 10% alun och hälften så mycket vinsten

Skaffa en termometer
Det här är det svåraste! Jag har förbrukat ett tiotal termometrar.

  • Kvicksilver – tänk inte ens tanken! När den går sönder får du sätta ditt kök i karantän på 24 timmar och du får åka till stationen för farligt avfall med resterna.
  • Stektermometer av den klassiska typen är bra, men du bränner lätt fingrarna när du ska mäta.
  • Digitala stektermometrar går ofta sönder efter några fägringar.
  • Den bästa termometern jag hittat är en sprittermometer med krockskydd av plast. Finns också att köpa hos Gudruns Ullbod.

Skaffa en våg
Klassisk hushållsvåg funkar, digitalt är bäst. Kolla vad de visar för min/max vikt innan du köper.

Dags att beta!

Häll i svalt vatten i din rostfria kastrull. Som sagt – minst 5 liter till 100 gram garn. Lös upp dina kemikalier.
I detta exempel använder jag 10 gram alun och 5 gram vinsten, (till 100 gram ullgarn) Rör om ordentligt så de löser sig. Lägg i ditt garn i kastrullen. Se till att det blir genomvått och rör runt lite. Värm vattnet till 80-90 grader.
Temperaturen skall behållas i en timme. Rör runt med jämna mellanrum. När du betat i en timme, slår du av värmen. Låt gärna garnet svalna i kastrullen. Ull bör inte chockas temperaturmässigt. Långsamt upp i temperatur, långsamt ner är devisen! Ullgarn bör inte ligga i blöt hur länge som helst, men att låta det ligga kvar i badet tex över natten är ingen fara.
När du tagit upp ditt garn är det redo att färgas. Antingen direkt eller senare. Ett betat garn behöver inte sköljas, men det förstörs heller inte av det. Du kan torka garnet, spara det och ha färdigbetat garn i gömmorna. Det händer att jag betar garn på vintern för att ha redo när sommarsäsongen drar igång. Om du gör det får du inte glömma att märka garnet med vad det är betat med och vilken styrka du hade på din beta.

Nu är du redo att färga!! Fast det tar vi senare

Text och bild: Maria Neijman, Stockholm.

Mer om textil och växtfärgning hittar du på In deme jare Cristi. Den drivs bla av Maria och handlar om hantverk med traditionella/medeltida förtecken, forskning gällande historia, konsthistoria och arkeologi, samt allt det som kan höra reenactmentlivet till: mat, musik, kampkonster, lägerliv, resor – kort sagt återskapande.