I skoaffärerna säljs träskor som aldrig förr, till och med varianter med klackar och stumma träbottnar utan tillstymmelse av dämpande gummisula. Inget nytt under solen, säger jag, och snickrar mina egna medeltida patinor istället.

Patinor är ett slags extraskor som man hade på sig för att skydda sina mindre tåliga läderskor från väder och vind och den medeltida gatans avskräde. Det fanns lite olika modeller att välja på. De kunde t.ex. vara ledade så att de böjer sig med foten när man går eller bestå av solida trästycken som mer påminner om moderna träskobottnar.
För att göra ett par patinor behövs:

• Trä, t.ex. al. (många arkeologiska fynd av medeltida patinor är gjorda just i al.
• Lite läderspill (ca 2-3 mmtjockt, är det tunnare kan man använda det dubbelt)
• Vaxad lintråd
• Spik (8-10 st)

Och så förstås lite verktyg och tålamod.
Rita av din fot på ett papper. Rita även upp patinans profil, så du har något att gå efter när du ska forma dina träbitar – ”framklacken” på patinan ska hamna precis under tåleden och ”bakklacken” en liten bit in under hälen, se bilderna nedan.
Sedan är det bara att överföra det hela till träbitarna! Har man möjlighet är en första grovsågning säkert på sin plats. Själv har jag varken tillgång till såg eller träverkstad, utan sitter på vardagsrumsgolvet och arbetar. Med en träskiva för att skydda parketten. Yxa och kniv gör merparten av jobbet och så en sickel för att släta till ytan när allt är färdigt. Råmaterialet är två vedträn av al från föräldrarnas vedbod.

För att patinorna ska hålla sig kvar på fötterna gör man sedan ett par slejfar av läder. Till formen ser de ut ungefär så här:

Sy med kaststygn runt kanterna på slejfarna – det är både dekorativt och gör att lädret håller formen. Slejfarna fästs sedan på patinorna med spik. För att spänna dem sticker man den ena slejfen genom den uppskurna flärpen och låser fast det hela genom att sticka en spik eller träpinne genom hålet i flärpen och ett av hålen på slejfen.
Färdiga! Nu är det bara att stappla ut i världen och göra gatorna osäkra!

Text och bild: Viktoria Holmqvist, 2011

Viktoria jobbar till vardags på Textilmuseet, Borås, och bloggar (sporadiskt) om historiska hantverk, textil och vävning på windwraith.blogspot.com